The show must go on

Jag har förlåtit. Det gjorde ont. Men jag gjorde det.
Det enda jag sa var;
Det spelar ingen roll vad som har hänt, och vad som händer nu. Bara jag vet att jag kan ringa dig mitt i natten, när jag behöver dig.
Det enda jag krävde. För jag ville inte att du skulle försvinna.
Och du lovade. Självklart, svarade du.
Men även jag är en sån som inte alltid gör rätt. Och helt plötsligt blev ditt löfte en lögn. För jag ringde dig mitt i natten.

Jag kommer aldrig att förstå. Det fanns en tid för länge sen, när mitt hjärta var av sten. Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen. Men nu rullar tårar nerför kinden.

Nu känns det som att alla viktiga saker bara försvinner. Jag pluggar, tränar & rider. Just nu vill jag i och för sig inte ha tid över till annat. Just nu passar det bra att tiden inte räcker till. Just nu vill jag vara upptagen och slippa tänka. Men ibland slår det mig, att jag inte ska sluta tänka, att jag ska försöka igen och igen och igen. Tills allt är bra. Men nej,
I guess that the show must go on.