Cookie jar

Har iallafall fått höst

& det är helt underbart.

Även helt galna grejer att se fram emot. Både Holland och Egypten.

Har ingen inspiration till att skriva något nu. Inte känt det på riktigt länge. Ibland skulle jag kunna blogga 100inlägg om dagen, men ibland är det helt tomt. Eller, ja.. Jag skulle ju kunna haspla ur mig grejer som skulle vara väldigt roande och spännade att läsa om. Men som jag iallafall tills vidare vill hålla för mig själv. Extra självisk.

Schizofreni

Jotack, det är väl bara förnamnet. Eller så är jag väl bara girig. När man kämpat & fått det man vill ha, jaha, nya saker (män) att sukta efter. Helst vill jag nog ha ett par, tre stycken. Beroende på vilket humör man är på. Och humör har jag mycket av. En till varje kanske man skulle skaffa. Men frågan är hur många som skulle ställa upp på en sån grej. I guess I just have to learn to keep my hands out of the cookie-jar...

Föresten, alla borde testa sms-tjänsten 118100. Fråga vad du vill, och du får svar inom några minuter. Och ja, du kan fråga vad du vill. Jag tänker inte ens berätta vad jag har frågat.

A quitter never wins, & a winner never quits

Besvikelse

Värst kanske är att svika sig själv

Skol-SM idag. Och precis allt gick fel. Vet inte om det började med att jag gjorde övertramp i första kastet. Sen gick det bara inte. Men jag struntade i det och vi började tagga inför stafetten istället. Allt kändes super. Jag hade så mycket energi i kroppen och starskottet gick och jag fick för en gångs skull en riktigt bra start. Men, bana 4 tjuvstartar. Omstart. Fan. Om jag tjuvstartar nu så åker hela laget ut. Därför, en seg start och sedan vet jag inte vad som hände. Kändes som tuggummi under skorna. Allas växlingar gick helt galet. Fattades bara att vi skulle växlat över eller tappat pinnen. Usch vad besvikna vi var., Alla försökte hålla modet uppe och uppmuntra varandra med att säga; bra sprungit..

Och känslan nu efteråt, helt åt helvete. Är så besviken på mig själv. Träningen som känts helt underbar hela veckan bara försvann. När det väl gällde.

Men, nya tag antar jag. Revansch är ordet

Mycket märkligt

Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt

Det är så stort och sväljer mig helt

All min energi försvinner, hösten äter upp den. Mörkret gör allt så tugnt. Men det är bästa tiden på året, nu har jag något mer än det vanliga att kämpa emot. Evig mörker och kyla, som jag inte kommer kunna slå mig loss ifrån försen om ett halvår. Ett halvt år av slagsmål.

Och idag satte jag alla höstsolar i eld. Och jag kunde springa hur långt och hur fort som helst.

(Det känns som att det krävs en idiot som jag för att sumpa det här)

Och mycket riktigt känner jag att det är nu jag vill springa härifrån. Men inte än.

Och ibland så önskar jag att jag inte var en sån idiot.

Kom galenskap, kom svart, kom blöta tankar och drömmen om ditt skratt.

Vi struntar i blickar och ord bakom ryggar från dom som borde vara våra vänner.

Dom säger att jag är kall som is men ingen har sett hur jag lyser och sprakar när vi släcker och låser in oss och är nära.

Och nu när du, nu när du har mig så förlorar du aldrig mig

Jag sa att jag ville ha ett magiskt förhållande, då fick jag höra att jag skulle dejta Harry Potter

Hello world

"I've got the whole world, in my hands!
I've got the whole world, in my hands!"

I'VE ALWAYS WANTED THE WORLD! Now it's mine!
Jag kände mig så mäktig, men fick sen höra;
The world is not enough..
Vadå? Först tänkte jag; Hela världen räcker väl gott och väl? Eller ska jag stå och posa med hela universum? Jag kan ju bestämma allt! Precis hur coolt som helst.
Sen, förstod jag. Hela världen är inte tillräckligt för vad jag vill ha. Vad ska jag med ett stort jordklot till? Jag skulle kunna leka Gud om jag ville. Kasta runt hela planeten, snurra den på fingret som en basketboll, sparka iväg er till en annan galax. Skaka er så pass att ni rammlade av och föll rakt ut i rymden. Men till vilken nytta då?

The world is not enough - You are the only thing I want

The only thing that really matters.

You wish

Höst all the way. Scarfar, halsont, löv, dricka te, titta på film och mysa med någon. Men, med vem?

Att städa ur garderoben. Varför, varför, känns det alltid som att starta ett nytt liv? Jag har även flyttat över mycket till en annan garderob.. Kommer jag då börja leva ett dubbel-liv? Behöver man inte ha ett förhållande så att man kan vara otrogen eller iallafall vara hemlig agent för att kunna leva så? Eller funkar det att leva som jag gör? Inte för att kritisera, men det slog mig att om detta inlägg varit skrivit av "Blondin-Bella" hade det inte handlat om livet, utan om alla klädesplaggen som förflyttats. Vilket det lite gör. Men vem bryr sig om det.

Åt min första "fortune cookie" idag. Jag var livrädd. Vet inte om jag inbillade mig att det skulle bli som i "Freaky Friday".. Såg framör mig hur en liten kines uttalade en förbannelse över den, något i stil med olycka hela livet. Men sen kom jag att tänka på hur många stjärnfall jag sett, och att jag alltid önskat mig samma sak. Känns som om alla dom stjärnorna väger mer än en liten kaka. Men ändå. Jag ska aldrig mer äta någon sådan. Jag ska fortsätta titta efter stjärnfall. (Det stod inget farligt på min lapp, det var ganska gulligt. Men jag eldade upp den ändå, den gav mig kalla kårar).

You'd better think first 'cause with every wish there comes a curse

Stort hus, men ingen hemma

Halsen har satt igång igen. Hoppas verkligen inte att det blir långvarigt den här gången. Jag har hellre 40graders feber än att ha ont i halsen. Sådär riktigt ont.

Det är väldigt tomt här hemma. En i familjen har ju flugit ut. Och han flög ända till Uppsala. Egentligen har jag väl inte förstått flytten, känns som att jag går och väntar på att jag kommer stöta på honom nere i köket varje morgon som innan. Men nje. Inga mer bråk om vem som tagit den sista juicen och om vem som ska sitta i framsätet (iofs så slutade vi väl bråka om det där med framsätet för flera år sedan, men ändå). Jag behöver någon att avreagera mig på, men också att prata med. Såna saker var en bror rätt bra att ha till. Låter lite som att han inte finns längre, men det blir liksom inte samma sak att ringa och skälla ut honom genom telefonen bara för att han snor mina cd-skivor (vilket han inte längre kan göra). Jag får väl hitta någon annan att bråka med, och tjata på, och berätta saker ingen annan vet för. Fast jag tror vi kommer klara av det rätt bra att vara syskon på distans.

Haha, festen här i lördags. Innehöll väl allt egentligen. Vad är väl en fest utan bråk, rödvin på vit soffa, krossad lampa, öl över hela golvet, ett bett från en häst, en avbruten åra och en väldigt söt kille. Shit happens when you're drunk, even more when you party naked.