Mycket märkligt

Jag kan aldrig mäta mig med ett hjärta så gott som ditt

Det är så stort och sväljer mig helt

All min energi försvinner, hösten äter upp den. Mörkret gör allt så tugnt. Men det är bästa tiden på året, nu har jag något mer än det vanliga att kämpa emot. Evig mörker och kyla, som jag inte kommer kunna slå mig loss ifrån försen om ett halvår. Ett halvt år av slagsmål.

Och idag satte jag alla höstsolar i eld. Och jag kunde springa hur långt och hur fort som helst.

(Det känns som att det krävs en idiot som jag för att sumpa det här)

Och mycket riktigt känner jag att det är nu jag vill springa härifrån. Men inte än.

Och ibland så önskar jag att jag inte var en sån idiot.

Kom galenskap, kom svart, kom blöta tankar och drömmen om ditt skratt.

Vi struntar i blickar och ord bakom ryggar från dom som borde vara våra vänner.

Dom säger att jag är kall som is men ingen har sett hur jag lyser och sprakar när vi släcker och låser in oss och är nära.

Och nu när du, nu när du har mig så förlorar du aldrig mig