Om mitt hjärta var av plast

Jag kan inte riktigt glömma..
Hur kan du fortfarande vara så nära när det var för så längesen? Jag undrar vad du gör ikväll, och om du nånsin tänker som jag. Känns omöjligt, men en gång - för längesen, så tänkte vi likadant. Vi fick två brustna hjärtan att bli ett helt. Men det var längesen nu, och hjärtan kan helas på andra sätt.

Men om jag var ett flygplan, och mitt hjärta var första klass,, då finns det ingen tvekan om var du skulle få sitta.

Fast,
Ibland kan jag önska att mitt hjärta iallafall var av plast istället för sten.
För det är jag som har sabbat allting alla gånger. Betett mig så dumt. Och ångrat mig efteråt. Förr hatade jag mig själv för det, jag kunde gråta hur länge som helst, för jag saknade allt jag slängt bort. Men nu vet jag inte längre, hittar jag det igen så känner jag nog inte den lusten. Jag skulle tappa bort det där med kärlek, precis som en unge tappar bort en vante. Kanske för att hur många gånger vi än kallade varandra för älskling (vet inte vad vi fick det ifrån) så passade det ändå inte in på oss.