Julafton

Det var ju liksom dagen D. Man äter ihjäl sig, somnar under Kalle Anka, väntar otåligt på att få öppna paketen. Det blir alltid så, med en sådan nyfikenhet. Som om man var fem år igen. Det är något magiskt med papper och snören.

Och ingen lämnade spår i snön i år. Men han tog sig fram ändå, Tomten.
Har han någonsin fått någon julklapp? Nästa år ska jag ge honom en. Tror att han är lika trött på gröt som jag är på att vänta. Så nästa år ska han få en.

En underlig julafton ändå. Någon fattades, men ändå inte. Det blev så bra alltihop. Jag hade inte önskat mig något i år. Skulle jag gjort det, så skulle det varit du.

Jag är så lycklig.